Att det går att bli beroende av spel känner nog de flesta till. Det kan gälla spel om pengar, som poker eller spel på hästar. Det kan gälla poker eller casino på nätet, och det kan enligt vissa gälla dataspel. När det gäller dataspelsberoende måste man nog nyansera debatten lite.
Visst finns det de som sitter uppe hela nätterna, dricker jolt cola och stora mängder snabbkaffe, inte sover ordentligt och missköter sina studier och/eller jobb. Visst finns det de som försummar sociala kontakter ”IRL” och istället vårdar relationerna till de i guilden, klanen eller laget online. Det är knappast nyttigt att sitta inomhus för mycket, det är också sant.
Men att folk lägger ned mycket tid på ett fritidsintresse är knappast något som är unikt för datorspelen. Ingen skulle väl säga att Zlatan, och alla de som vill bli som honom, är beroende av fotboll. Många tillbringar timmar i sporthallar även under sommaren, när de borde vara ute och få sol och frisk luft. Men det hörs inga upprörda röster om dessa.
Kanske beror alarmismen och moralpaniken på att dataspel inte betraktas som en sport i Sverige, och nätverksspel betraktas inte heller som en social aktivitet. Att lägga fem timmar per dygn på att spela Quake eller World of Warcraft betraktas som en onyttig och asocial aktivitet, men ingen skulle tycka samma sak om någon som lade ned lika mycket tid på att träna en idrott, inte ens om den personen tränade helt ensam, utan sina vänner. I World of Warcraft har man ju alltid sin guild.